Efter tre timmar på hovs julbord kan man inte annat än beskriva känslan som paltkoma! Jag vill aldrig mer äta igen!

Idag tog jag också min första parasitdusch. Jag kände mig inte alls så vidare värst ren. Känslan av att miljontals små parasiter regnar ner över mig fick mig att vilja kräkas. Jag har nog aldrig duschat så snabbt.

Igår var vi bjudna på glöggkväll hos kollektivet på sveagatan. Så jag och Maja köpte med oss en liten blomma och en låda polkagrisstänger och for dit. En trevlig kväll där det kunde konstateras att kvinnor generellt sett tycker att det inte spelar så stor roll ifall män har mustasch eller ej.

Det märks tydligt att det är dags för julledigt. Hjärnan är redan på semester och förylningarna hänger som en dimma i luften. Det snorar och snörvlas i kapp lite här och där, som alltid när det vankas ledighet.

Dagens fundering: Vem är det egentligen som är skyldig att lägga varupinnen på rullbandet i mataffären? Är det jag som precis plockat upp mina varor eller är det personen bakom mig? Jag tycker att vi borde klubba igenom en lag om detta så att det blir någon ordning. Just nu är förvirringen total..

Äntligen har någon kommit på det briljanta idén att lägga upp alla tio avsnitt av Simpor och grodfötter! Jag tyckert fortfarande (som jag gjorde när jag var liten) att de är lite läskiga... Men jag ska med skräckblandad förtjusning se allt!

Äntligen är det helg! Nu blir det sovmorgon och slappa i två hela dagar.. eller så INTE! I morgon bär det av till Ö-vik med Johanna, Camilla och Emil. Teckenspråksgudstjänt och tomtegröt. På söndag ska vi sätta upp ett julspel i dövkyrkan här i umeå. (Idag läste vi bibeln på etiken, så mycket kyrkligt helt plötsligt...)så sova blir det nog inte. Till råga på allt känns det som att jag har plugg upp till öronen. Psykologiredovinsing, muntligt referat, skriftligt referat och en översättning som ska in nästa vecka.

Jag har som ingen motivation till att sätta igång med något. Kanske stämmer det, det som svenskläraren sa igår "Lisette, du är smart men ibland tror jag att du är lite lat...". Det kanske lägger något i det, jag har inte ens orkat laga vettig middag på hela veckan!

Efter två och ett halvt års busspendlande har jag nog studerat och observerat de oskrivna regler som bör(?)efterlevas för allas trevnad under resan. Så läs och lär alla ovana bussresenärer.

1.I väntan på bussen. En vanlig svensk busshållplats rymmer ungefär fyra-fem personer. På avstånd kan de se större ut men icke! För att inte komma för nära varandras privata sfär bör följande regler respekteras. På den lilla bänk som finns i kuren finns det plats för TVÅ personer. En på vardera sida. SÄTT DIG ALDRIG I MITTEN! Då bänken är upptagen ställ dig vid en stolpe i ett av hörnen. Är stolparna upptagna får du stå mellan stolparna i mitten av kuren eller snällt ta en plats utanför busskuren.(vid kraftigt regn eller ihärdigt snöfall kan undantag ske).

2.När du kliver in i bussen. Leta efter två tomma platser en till dig, en till din väska/påse. SÄTT DIG ALDRIG BREDVID NÅGON OM DET FINNS EN LEDIG PLATS! När andra passagerare kliver ombord och det inte finns ett tomt sätpar undvik ögonkontakt. Om din blick möter en säteslös passagerarares sökarradar har du garanterat en "reskompis".

3.Du får trots desperata försök en medressenär. Sitt då så långt mot fönstret som det går. Korsade ben sprar utrymme. Musik i öronen minskar risken för oönskade konversationer. (Om det är du som är resenären på det yttre sätet bör du ha halva låret utanför. Det kan vara knixigt i svängar men du inkräktar inte på något personligt territorium).

4.Dags för avstigning. Om du sitter på yttersätet är det inga problem. Sitter du dock vid fönsterplatsen har du nu en lång ritual som bör följas noga. Prata absolut inte. Fraser som "ursäkta jag ska av nästa" eller "nästa är min hållplats" är icke önskvärt. Svenskar pratar inte med varandra i onödan. Om ingen hunnit plinga ska du så tydlgigt som möjligt sträcka dig över din medpassagerare och trycka på knappen i gången även om du har en vid huvudet. Hinner du inte plinga först ska du göra följande procedur:
-Börja med att ta på dig eventuella vantar/mössa eller annat.
-Lyft upp/rätta till handtagen på sin väska/påse.
-Ta en kort liten ansats och sätt dig ytterst på säteskanten.
Vid det här laget bör personen intill fattat galoppen. Om inte kan det bli nödvändigt med ett "ursäkta". Men säg då för guds skull bara "ursäkta" och ingenting annat som kan bli jobbigt och inkräktande. Stig sedan bara lungt av bussen och gå hem.

Jag läste, läste och läste och DÄR! Där tog den 741 sidor tjocka boken "Fåglen som vrider upp världen" (liksom helgen) slut... Nu återstår bara att knåpa ihop någon typ av reflektion till imorgon. Ska försöka innan det blir Harry Potter på bio ikväll...

Två veckors praktik flög förbi innan jag ens hunnit säga teckenspråk. Lärorikt. Slutade tidigt sista dagen,firade med ett spontant besök hos frisören för att klippa mig. Lite kortare, lite mer lugg. Annars var det mest städning, bakning och pynt som allt kretsade kring i helgen. En bild säger mer än tusen ord. Se och njut:

Adventsstämmning i kollektivet

Pinsamt men sant.. jag får lite abstinensbesvär just nu. Det går inte att logga in på Facebook. Till mitt försvar vill jag bara påpeka att det faktiskt stod i senaste psykologitidningen att facebook gör oss narcissistiska på ett positivt sätt...

I övrigt är jag helnöjd med praktiken so far. Kanske önskas lite mer uppdrag. Men å andra sidan vet jag inte om jag skulle palla. Har ju faktiskt sagt att jag vill följa med i helgen också.. Hoppas att ni andra har det super på era tolkcentraler. Tänkte slå en pling till Gotland förut men jag tänkte att Johanna var upptagen...

True blood-introt på teckenspråk...! Me like!

Klockan är tjugo i sju. Jag önskar att den var mer så att jag fick sova. Det var en kort dag men med mycket intryck. Huvudet orkar inget mer idag och jag orkar knappt lyfta ett finger. Nyss fick jag ett mindre sammanbrott för att det var slut på batteri i bankdosan just precis när jag ville använda den, just precis idag då jag inte alls vill gå ut i kylan och promenera genom vägbygget över det som snart kommer vara E4 för att köpa ett batteri på macken. BLÄ! Motvilligt masade jag mig iväg...

Spotify spelar Helen Sjöholms låtar från Kristina i Duvemåla. Jag skulle verkligen velat sett den musikalen...

I helgen har vi sett fyra avsnitt av Twin Peaks, knappt varit utanför dörren, ätit hemmagjorda hemburgare och lite smått börjat tjuvlyssna på julmusik.

Idag peppar jag för askultationspraktiken som börjar imorgon. Två veckor. Den här gången på hemmaplan (umeå alltså..., jag vet inte riktigt vad som är hemma längre... Här eller i Ö?)

Höstmyser med en kopp te, sticka och en samling av Nils Ferlin.

Infall
"Man dansar där uppe- klarvaket
fast klockan är tolv.
Då slår det mig plötsligt att taket,
mitt tak är någon annans golv."

Stockholm var bra.mys,shopping,ikea,fika,vin,nattmat på max. FETT MED KEBAB!

På måndagen när jag landat i umeå hade lillebror redan kommit på besök. Film,shopping, fika och tacogratäng hann vi med innan vi bussade med sextitrean hela vägen till östersund igår kväll. Jag ångrade mig redan när jag klev på bussen. Man kan inte riktigt njuta av att vara hemma när man vet om att det väntar en helvetesresa tillbaka sex timmar på en buss...

Jag får alltid en konstig känsla i kroppen då jag ska fara någonstans. Det spelar ingen roll vart jag ska, hur länge jag ska vara borta, om det är semester/nöjesresa eller om det är något med skolan. Jag får som en konstig känsla i magen. Blir konstig i huvudet och får för mig att jag aldrig kommer komma hem. Jag liksom måste lukta lite på duntäcket och gosa in mig extra hårt i favoritkudden på morgonen för att jag vet att jag inte får göra det på kanske två nätter. Jag tänker aldrig på hur skön min säng är förän den morgonen jag vaknar och vet att jag ska åka bort ett tag.

Sen är jag alltid helt säkert på att jag har glömt något. Att det kommer bli asjobbigt för att jag kanske inte har tillräckligt många hårnålar med mig. Eller så blir det plötsligt jätteviktigt att ha alla hudkrämer och salvor med mig som jag typ aldrig annars använder. Men när jag ska bort, ja, då är det bäst att packa ner hela bohaget för TÄNK OM jag behöver det här diademet, läser ut boken (bäst att ha med två st extra (jag läser typ aldrig annars)), ansiktskrämen, kjolen som jag typ glömt bort att jag ägde och så vidare och så vidare...

Just nu har jag den där konstiga känslan, det rycker i benen för jag vill springa ut i hallen och kolla igenom väskan för trehundrafemtioelfte gången IFALL jag har glömt något. Jag försöker stå emot men tänk om....

Packad och klar. Imorogn efter två etiklekioner och möjligvis en snabblunch flyger (förlåt, miljön) jag till huvudstaden för en helg med tre sköna bönor. En välbehövd minisemster... På måndag trampar jag åter på norrländsk mark, då kommer även lillebror på besök. På onsdag blir det buss 63 mot östersund för några dagar mamma-mat, kanske även farmor-mat och mormor-mat (jag håller en tumme för köttsoppa med klimp).

Det bästa med folkhögskola är att man har lov...

Nynnandes på Signmark- Smells like victory försöker jag skriva ner mina tankar/reflektioner inför den stundande praktiken. Jag vet som inte hur jag ska formulera ihop allt på ett papper... Jag har inte så mycket att säga än att jag är grymt pepp på det nu! Jag vill som bara komma vidare och komma igång på riktigt. Jag vill börja tolka NU NU NU! Så jag vill bara att det ska bli närmare våren så att vi får börja lära oss det...

Emil,Camilla,Anna,Johanna
Igår blev det ingen traditionsenlig fredagsmiddag i kollektivet. Näe, jag övergav mina kära kombos för en pizza hos Johanna. Vi tänkte beställa hem eftersom vi var fem stycken och det är gratis hemkörning om man beställer fyra pizzor. Men då vi ringer visar det sig att det är lite problem med det eftersom killen som kör ut pizzan var på semester. Då erbjöd de sig att skicka pizzan men en taxi(!) om vi gick med på att betala hälften(!), Johanna sa nej och sa att vi hämtar den nog själv istället om vi får rabatt och gratis dricka och kanske sallad som kompensation? Men nej, sallad hade de inte heller eftersom de hade haft stängt några dagar! Hur lång tid kan det ta att riva lite vitkål?! Vi beställde iaf och tjugo minuter senare tutade Emil, Johanna och jag iväg i bilen för att hämta. Det var även det ett litet äventyr eftersom snön vräkte ner och vi rullade fram på sommardäck... Väl framme på pizzerian får vi ingen dricka gratis och de vill ha fullt betalt. Men det visar sig att de inte har 40 kronor i växelpengar (!) varpå tjejen som tar betalt säger "Du kan ju betala 40 kronor extra nästa gång..." Johanna menade att vi kunde ju få de där 40 kronorna i rabatt istället för hemkörning sen puttrade vi tillbaka till Johanna för att käka.



Efter pizzan rullade vi vidare på sommardäcken mot bowlinghallen där vi mötte upp Viktoria, Robert, Jocke, David och Adam för två timmars discobowling. Jag hade dock redan innan dömt ut denna aktivitet. Jag hade bestämt att det skulle vli tråkigt och trist och helt enkelt värdelöst. Lite som den gången när vi var i Bensjö och skulle se Monsters Inc. Linnea sa att den var asrolig mendans jag bestämde mig för att den var asdålig innan jag sett den. Jag satt alltså där och höll igen skrattet på de skämt jag tyckte var roliga eftersom jag inte kunde ha fel. Men nu erkänner jag OK DET VAR ROLIGT ATT BOWLA. Dock var det inte lika roligt att konka hem matkassen från ICA MAXI med en värkande "bowlingarm" idag...

I övrigt är snön här, jag älskar´t! Till middag håller jag på att laga en porterstek. vuxenpoöng till mig!

Idag är det en såndär grå dag. Det har regnat och solen har inte orkat kika genom de tunga molnen ens en millisekund på hela dagen! Det var mörkt när jag gick ut i morse och det var mörkt när jag kom hem. Som om det inte vore nog med det så strejkar min ipod och jag har verkligen ingen lust att laga riktig middag fast magen skriker efter mat.

Idag är det en såndär dag då man bara vill flytta hem och vara sju år igen. Det var så mycket skönare då, när frukosten stod på bordet då man klev upp, det tog tio minuter att gå till skolan, man hade långa raster och gratis mat varje dag. Mamma eller pappa hämtade på fritids, man gick hem och behövde inte laga mat. Klockan sex var det bolibompa med Johan och Pipen, man gick till sängs och sen började det om.
Men här sitter jag nu, med en skål snabbnudlar och höstdeppar till dova toner av Thåström.

Efter en och en halv timmes hårvåfflande trippade vi iväg till Monicas inflyttnigsfest med 80-talstema. Kul med fest, tråkigt att SJ har dåliga resor till Narvik så att Sara inte kunde vara med.

På hemmakväll köpte jag en påse "motivation" så nu blir det skriva av!

Hela samhället bygger på teknik. Allt är teknik. Och det går inte att vägra den, för alla förutsätter att du har en dator och telefon t.ex. Har man inte det då lever man inte. För som jag skrev i en svenskauppgift förut "Jag har facebook alltså finns jag". Utan dator kan man inte göra någonting. Vi tror att vi kan, men det kan vi inte. Vi kommunicerar, söker information och litar helt och fullt på datorns fantastiska egenskaper. Allt sparas och lagras i datorer. Många jobb som egentligen skulle kunna utföras av oss själva har vi istället gett till datorer och maskiner. Teknik, teknik så långt ögat når. Vi litar lite för mycket på dem tror jag. Att allt liksom ska finnas kvar där för evigt. Men det händer ju att det kraschar. Att det försvinner, att alla ettor och nollor ändrar kombinationer (eller vad det nu är som händer) och så går all information förlorad. Igår hade jag suttit och skrivit fyra timmar på mitt arbete om dövblindhet/tolkning/ledsagning då plötsligt allt blev till konstiga koder, rutor och krumelurer. Fast jag gjort allt rätt och sparat titt som tätt så fanns där inget kvar. För jag hade varit dum och litat på att datorn skulle minnas och lagra all den där informationen åt mig. Idag har jag spenderat en timme med att försöka få tillbaka det jag skrev. Men det hjälper inte, mitt arbete är hopplöst förlorat i världen av ettor och nollor som jag inte alls förstår mig på.

Tekniken har segrat och jag vill bara dra täcket över huvudet och slippa tänka på att hela helgen kommer gå åt till att göra om hela arbetet, och ja, det finns en risk för att samma sak kommer hända igen...

Jag i full "dövblindutrusting"
Efter två dagar med blind-/dövblindtema är jag oerhört pepp. Mycket intressant att lära sig och mycket intressant att själv få prova uppleva hur det är. Även om det inte alls kanske går att föreställa sig hur det är att vara blind egentligen så känns det bra att få en liten inblick. Att skriva punkt var inte riktigt min grej. Man måste tänka så mycket (men med lite öving så..jag ska nog få kläm på det någon gång, jag tänker öva!). Att gå med käpp var inte så svårt som jag hade trott men jag vill inte alls påstå att det var lätt. Herrgud, jag gick ju vilse på parkeringen att tag! Den starkaste upplevelsen var nog då jag åt i matsalen utan att se någonting. Jag hade ingen aning om vad jag fick upp på gaffeln, hur mycket mat det var, vem som satt vid bordet, om folk stirrade eller om jag spillde.

Och så flyttade Moa ut bara sådär...

Maja och jag har försökt fylla ut tomrummet genom att inreda ett alldeles eget hotellrum i det som för all evighet kommer heta "Moas rum" vem som än bor där. Tyvärr hade vi inte så mycket att fylla ut med mer än två tältsängar och omatchande sängkläder på det och den hemsnickrade kondomautomaten. Inte alls lika mysigt, rosa och fluffigt som när Moas saker var där.

Det blev några tårar då Moa hoppade i kängorna och åkte. Även Ellen verkar lite orolig och depp, så även vädergudarna för då Moas pappas bil svängde ut från gården började molnen dra ihop sig och det blir bara gråare och gråare.

Fredagsmiddag är en tradition som kollektivet haft sedan vi flyttade in. Igår var det Moas sista fredagsmiddag så vi ville göra något lite extra. Därför blev det grekisk buffe på costas. Maten var kanske inget hallelujamoment men det var mysigt ändå!

Idag rev jag ut allt ur kylskåpet på jakt efter den sedan två veckor försvunna vitlöksosten. Jag tänkte att den kanske skulle ligga bakom nåt ruttet salladshuvud eller så. Men nej, det fanns varken rutten sallad eller vitlöksost. DEN ÄR BORTA! Helt sjukt. Dessutom märkte vi idag att en ugnsform är spårlöst försvunnen.. Det är som att någon går in här på nätterna och snor saker...

Johanna och jag kastade i oss lunchen idag för att hinna ut och fånga natursköna Strömbäck i höstsolen...
(klicka för större bild)

I helgen for vi ner till Jönköping på dövas dag. Hela klassen (ja, alla fyra..) delade ett vandrarhemsrum (eller var det hotell? Lite oklart där..) och där låg vi och snorade, hostade och huttrade ikapp i tre nätter. Men, mer eller mindre tussiga tog vi oss igenom hela programmet (fast det ska väl erkännas att jag och Sofie fuskade lite och hoppade två föreläsningar...). Det var intensivt och mycket intressant, men hemma är ju som bekant bäst och jag är därför glad att helgen tog slut igår.

Idag fick vi en välförtjänt dag ledigt. Min plan var att göra en massa nytta, men.. Det blev en dag på stan med Maja istället...

SD?!!MAN KAN JU UNDRA VART DET HÄR LANDET ÄR PÅ VÄG!! Hur tänker folk när dom röstar egentligen?

Vaknade även upp med värsta nackspärren eller något liknande. En skitdag helt enkelt. Och vitlöksosten har inte kommit till rätta heller, värsta mysteriet...

Igår klädde kollektievt upp sig för en sista gruppbild och korkade upp vinet för en sista utgång innan Moa flyttar.

Idag ligger tröttheten som en dimma över dem alla (utom Maria som stannade hemma när de andra gick ut för ett skaka rumpa).De äter bakismat och degar i soffan. De försöker också lösa mysteriet med Moas försvunna nycklar som ska finnas någonstans i lägenheten. Om inte någon snott dom och gått in inatt för att stjäla vitlöksosten för även den är spårlöst försvunnen!

Youtubade runt lite och hittade den här sköna killen. Kanske världens goaste unge..!

Någon sa till mig en gång att "folkhögskola, det är ju som ett dagis". Jag vet inte vad denne person grundade det uttalandet på.. hmm..?

Det här var i alla fall vad en av dagens lektioner gick ut på; i grupp skulle vi bygga ett konstverk i form av ett hus som illustrerade vår grupp så som den ser ut idag. Till vårt förfogande hade vi några gamla flingpaket, lite papprör, pinnar, wellpapp och färg.


Och ja, såhär skulle vi alltså se ut om vi var ett hus...

Idag var potatisen slut på Konsum. Man kan undra vart världen är på väg. Det ska alltid finnas potatis när man vill ha..!

Förutom potatisbristen lider jag också av lätt pratik-panik-ångest. TVÅ VECKOR I OKÄND STAD ENSAM!! Lite pengaångest tynger mig också då det snart trillar ner en psykologibok i brevlådan för mer än 300 spänn plus terminsavgiften. Så kommer det gå matpengar i Jönköping också.. Tur att vitkålen bara kostar 1:-/kilo den här veckan!
Resterande måltider denna vecka blir det kålpudding.

Ska försöka mig på att skriva etikuppgiften ikväll innan IDOL börjar (jag vet att jag alltid säger att jag inte ska se det, men så tänker man "jag ska bara se uttagningen" och så plötsligt sitter man där på finalfredagen med en skål popcorn i knät. "Jag ska bara" är farligt...) Stereon sprider ljuva toner av KENT och jag känner mig sådär lagomt peppad...

Älgjakten har dragit igång och jag sitter hemma och längtar ut till en kall skog, barr i skorna, morgondimma, kaffe ur kåsa, en brasa och kanske en god korv som pappa köpt på ost&vilt...

En ny vecka drog igång idag, det går så fort. Det var nyss måndag och nu är det måndag IGEN. Jag hinner knappt med... I helgen fyllde Maja år och det blev en hel del sött:

Sandra svängde ihop denna goda tårta på jobbet och Maja hade bakat två sorters muffins och en vaniljkaka. Så äta blev det hela helgen (och det finns fortfarande kvar muffins i kylen), man skulle kunna tro att hela kollektivet hamnat i någon typ av paltkoma till söndagseftermiddagen. Men ack nej, det fanns rum för lite till i magsäcken så Sandra och jag slog på stort och lagade plankstek till middag. Denna klassiker avnjöts med en kall folköl och levande ljus!

Lite stressad blev jag allt imorse. Till att börja med var jag sen med allt, i vanliga fall brukar jag kunna hålla mitt tighta schema. Ducsha 5.47-5.56 torka/klä mig 5.56-6.00, sminka mig 6.00-6.08 och fixa håret 6.08-6.15. Men imorse vet jag inte alls vad som hände. Frukosten brukar vara uppväten kring halv sju men idag var klockan plötsligt nästan kvart i! Jag fick panik och kutade som fan ut till bussen. Men där fanns ingen busshållplats kvar!! Stressad som aldrig förr kutade jag vidare till Ålidhem Centrum. Hur kan man bara flytta på busshållplatser från en dag till en annan utan att informera om det?! Jag som hatar stress på morgonen, det förstör ju hela dagen.

På tal om stress så känns det som att det är så himla mycket jag måste göra nu. Jag vet knappt vart jag ska börja så därför jag jag i stort sett ingenting.

Riktiga kvinnor reder sig själva! Sandra och jag fixade värsta äckelproppen i handfatet helt själva. Vi skruvade bort röret och fick det tillbaka utan att det läcker. Klapp på axeln.

Idag kom ÄNTLIGEN mina böcker och jag ska börja plöja mi igenom dem. Kanske redan ikväll. Men först Det okända.

Igår blev det Tsp-fest hos Bela. Lekar och Bengt i knappfabriken. Underbara människor och gott vin. Kan inte minnas när jag var på en riktig hemmafest sist. Idag blir det vatten, True blood och kanske en middag från Baloogrillen. Ska försöka boka biljetter ner till de söta i Sthlm också.

Idag är det en såndär lång dag som aldrig tar slut. Känns skönt faktiskt för man hinner göra så mycket och helgen känns så mycket längre. Det blev en sväng på stan där jag införskaffade nytt rouge då mitt förra for i handfatet och smulades sönder i småsmå sminkpartiklar. Hatar verkligen när sånt händer. Passade även på att kika lite på VIP-galan, Prideparaden, valstugorna och bondens marknad. Sen bar det av till Malins nya lya för inspektion och flytthjälp.

Lurar på om det blir vin ikväll...?

Idag fick jag en avi från posten och jag hoppade nästan av lycka. ÄNTLIGEN kom mina böcker fram och jag kan börja höstmysläsa. Så jag kastade i mig middagen för att snabbt som attan kuta till posten och hämta hem min kära bokbox. Mitt i tuggandet av indisk böngryta kom jag på att det skulle ju vara partiutfrågning på tv och eftersom jag missade större delen av den igår (och därför inte såg hela teckentolkningen av den) tänkte jag att jag skulle se dagens istället. Så jag struntade i att gå till posten på en gång. Istället väntade jag tills utfrågningen skulle börja. Väntade och väntade. Sen så visade det sig såklart att den INTE var tolkad idag!
Istället så fick jag gå till posten i REGNET eftersom jag suttit inne och väntat den lilla stund det var uppehåll.

När jag kommer till posten är det såklart LÅNG KÖ. Så jag väntar, och smälter. Regnkläder är ju som bekant inte så svala att ha på sig inomhus. De blir snarare som en portabel bastu där inne i jackan. Jag väntade och väntade. När det ÄNTLIGEN blir min tur så kommer kassörskan (eller vad det heter på posten) med ett LITET paket. Min första tanke var "Lille vän, nu har du allt tagit fel paket, jag har beställt en hel bokbox". Men det stod mitt namn och adress på paketet och till min besvikele innehöll det (som jag befarade) en annan bok jag beställt och inte alls min kära efterlängtade vampyrbox.

Sammanfattningsvis: kan jag konstatera att det var en RUTTEN eftermiddag. Och nu ska jag surfa runt och ta reda på alla partiers ideologier tills imorgon. Hypotes: Det blir en TRÅKIG kväll...

I skrivande stund är det någon sorts av rekord i datanörderi som slås i kollektivet. Malin (som flyttade upp till Umeå igår och huserar hos kollektivet en vecka innan det blir inflytt i korridor), Maja, Moa och jag sitter vid varsin dator och är så osociala man någonsin kan vara. Maja drog just igång spotify och är nu Dj på sitt alldeles eget 80-tals-disco. "Man får ju som bara lust att göra en flashdance!", utbrast hon precis och började härma den välkända koreografin.

Man skulle kort och gott kunna kalla det för en soft söndag då jag inte gör något av de vettiga sakerna jag egentligen borde syssla med.

I takt med att pengarna kommer in på kontot drar jag kortet och gör av med dem. Varför är det alltid så att allt man alltid ska ha hemma tar slut samtidigt? Men eftersom jag fick mer lön än vad jag trodde jag skulle få efter mina ynka tolv arbetsdagar i sommar så tänkte jag att det är värt det! Så jag passade på att unnna mig en massage idag. HUR SMÄRTSAMT SOM HELST! Men ack så skönt det är efteråt. Man känner sig lätt som en fjäder då alla knutar i nacken är utknådade. Dock sa massören att jag behöver gå på massage minst en gång i månaden för annars kommer jag typ alltid vara stel som en fryst fiskpinne. Hur ska man ha råd med det liksom? Känns lite som att allt blir bara dyrare och dyrare att köpa men studiebidraget förblir lika pluttigt. Lånepengarna känns ju inte lika kul att använda på något annat än mat och hyra dom är ju som inte ens mina...

Idag gjorde jag plättar, alltså de "små pannkakorna". Jag tänkte bara tala om det för att en gång för alla reda ut det som länge tyckts vara ett stort problem för många. Det heter PLÄTTAR, PANNKAKA, UGNSPANNKAKA (i stigande storleksskala) inget annat...

Tittar på gamla bilder jag fick från Johanna idag. Glada minnen från Örebro och Skåne. Och snart är klassen på resande fot igen. Denna gång bär det av mot Jönköping. Jag har verkligen blivit berest de här två åren som jag hittils gått på Strömbäck! Och mer resa lär det ju bli med praktik och allt vad det är. Ska försöka klura ut hur det fungerar med tåg nu när vi far iväg nästa gång. Jag fattar liksom inte hur det funkar, vilket spår som är vilket och tågen ser ju alla lika ut och rätt så anonyma tycker jag dom är också... Bäst att lära sig hur det går till nu ifall jag måste åka tåg då jag ska iväg på praktik alldeles ensam! Jag ska hålla tummarna på att jag får en stad dit man kan flyga, det är så himla mycket enklare!

Hade tänk ta en sväng till dövföreningen ikväll. Men det grå vädret gör mig grymt opepp på att kliva utanför dörren. Ska nog ta tag i att översätta min samlade fakta kring Moderaterna som ska redovisas på måndag. Känns verkligen som att det kommer bli en kul kväll...

Idag känner jag mig lite gammal. Lillebror Jacob började gymnasiet idag! Hallå! Hur sjukt är inte det på en skala? Jag började nyss gymnasiet känns det som och nu gör han det... Räknade ut att det var fem år sedan jag började på PC så vid närmare eftertanke var det kanske inte så nyss... Fem år, det är en fjärdedel av mit liv! Slutsats; jag är på god väg mot ålderdomen i rasande fart.

Om tre år tar lille lillebror studenten. För mig kommer han typ alltid vara lika liten som på bilden.. Dessutom tar ju Terese studenten I ÅR!! Jag kan liksom bara inte fatta vart tiden tog vägen.
och jaa, han kommer nog hata mig för den bilden...

Idag var jag in på Bokia med Johanna och Sofie. Där på nedervåningen bland alla böcker längst ner i ena hörnet satt Blondin-Bella och signerade sin bok. Det var inte alls mycket folk där...typ tre småtjejer. Tänkte bara ifall intresseklubben ville anteckna.

Och äntligen är det fredag och den här veckan är över. Det känns som om den varat i över en månad. Helt sjukt att sommaren kan susa förbi så snabbt men första skolveckan känns som en evighet! Idag hade vi första etik-lektionen också det var mycket intressant vill jag meddela. Ifall det var någon som undrade. Jag har inga planer för helgen, kanske blir det storhandla på coop eller någe sånt... :D

Ett enkelt litet klick och snart trillar det ner en avi i brevinkastet. Hösten är räddad!Böcker har blivit lite som en drog. Förut läste jag aldrig nu läser jag jämt. I alla fall då det är höst och mörkt och vinter och kallt. Vad är då bättre än en kopp te och en bra bok? Jag hoppas bara att jag kommer orka plöja igenom alla böckerna nu i höst (kanske behöver jag hela vintern på mig också). Som det känns i mina ögonlock nu så kommer det bli en tung termin. Hittils har vi haft fyra lektioner den här veckan och jag känner mig helt tagen! Jag överdriver inte så jag säger att jag nästan somnade sittandes vid middagsbordet idag.. Hujeda mig!

Här sitter jag och är skitarg på en potatis! Jag skulle koka två stycken potatisar och nu har jag i över en timme kokat samma potatis men den vägrar att bli mjuk och jag fattar inte varför eftersom den ena potatisen blev klar och dom var rätt lika i storlek. Jag fick spunk och kastade den och hoppas på att jag klarar mig med en pära till lunch i morgon. Tröstar mig med att läsa fjortisbloggar istället. Ett mycket underhållande nöje vill jag påstå. Fast, ja, ibland vet man ju inte riktigt om man ska skratta eller gråta...

Efter dagens genomgång av kursinnehåll så är jag grymt peppad och känner liksom ner i tåspetsarna att det här kommer bli ett bra år.

I skolan var allt sig likt. Förutom att klassen var mindre, det är i stort sett bara nya lärare och vi har fått ett nytt klassrum... Så vid närmare eftertanke var det kanske inte alls som vanligt...

Då jag kom hem idag låg en avi från posten på bordet. Eftersom jag inte kunde erinra mig om att jag beställt något blev jag ju genast nyfiken. Tankarna svävade iväg, var det Becka som skickat ett paket cookies eller var det en hemlig beundrare som kanske köpt den där bokboxen till mig? Jag hoppades på det senare alternativet (fast jag hade ju självklart blivit glad om det var kakor också). Men det var inget sånt utan bara mina solglasögon som jag köpte i sommras men lämnade tillbaka för att de var trasiga. Jag hade totalt glömt bort det och jag måste erkänna att jag blev lite besviken för jag hade förväntat mig någon rolig överraskning i det lilla paketet...

Även idag blev det sola på sandstrand. Moa och jag cyklade till Nydalasjön och stekte en stund. Men det blåste lite kallt så vi gav upp ganska fort och cyklade vidare till Ersboda där vi fyndade varsin termosmugg på halvareapriset på Stadium. Endast 19 spänn! Solen fortsätter stråla utanför men jag måste tyvärr ta tag i vardagen, det blir städa och annat tråkigt. Nu är ju sommaren och allt det roliga slut.

Dagens fundering: Varför nyser jag alltid då jag plockar ögonbrynen?

Tidig morgon och den dagliga dosen av vampyrer.Jag säger bara Alexander Skarsgård!!! Och jag vet att Becka håller med fullstänigt. Idag är det sista dagen av ledighet och i morgon är det tillbaka till allvaret. Jag förstår inte hur tiden kan gå så jädrans fort. Jag tycker att det var nyss vi stod på ett smutsigt flak och skrek LP3 och sjöng En sockerbagare tills vi blev hesa. I morgon börjar jag tredje året på Teckenspråks- och dövblindtolkutbildningen, det är ju helt sjukt vad tiden går!

Idag vaknade jag tidigt. Kan bero på att det blev en tidig kväll igår. Det fanns verkligen inget roligt att göra, jag och Sandra tittade i brist på annat på UmeTv och tyckte det var roligt. Då vet man verkligen att man har tråkigt!

Men, men. Det lönar sig att vara uppe med tuppen för jag hann ätafrukost, lägga mig en stund till och sedan avnjuta en kopp kaffe i sängen och ett avsnitt av True Blood innan Sofie hörde av sig och ville ses. Det blev en prommis först till Amadeus där vi fikade lite munkar, sen promenerade Sofie och jag vidare till Nydalasjön där vi satte oss på stranden och solade lite. Jag byggde ett sandslott och fick lite färg (mest på vänster axel). Efter det tog vi en lång, varm och svettig promenad hela vägen till coop där vi fixade MedMera-korten och blev shopexpress-kunder. Hur smidigt som helst jue.

Nu värker benen och jag är helt slut i huvudet, måste vara värmen. Ikväll tar jag det lungan. Bara jag och Moa hemma, kanske ska vi kika på en av de filmer jag köpte av Emelie förra veckan. Skulle vilja gå och köpa lite snarra också, men jag vet inte om jag orkar.

I ett desperat försök att få tillbaka ordningen i det kaos som helt utan anlednimng skapades i layouten häromdagen så blev det såhär! Inte alls som jag vill att det ska se ut och hur jag än klickar så hamnar alla länkar och arkivet längst ner på sidan!! Vad är det för skit?! Och inte kan jag få tillbaka den gamla layouten heller för den har blogger tydligén trollat bort. Det är ju snart så att hårtoffsar rycks från min skalle i ren frustration.

Igår blev det ett besök på IKEA, idag bär det av upp till Umeå igen. Och nu stänger jag nog av datorn för jag pallar inte det här någe mer! Det värsta jag vet är när saker inte funkar som det ska..!

Nu blev det något tekniskt fel och halva inlägget försvann! Plus att hela halva bloggen blev skev och texten blev plötsligt minimal. Så jävla typiskt. Man vill som bara kasta ut hela maskinen och köpa en ny! Huvva.

Det pulserar som ett gift i mina ådror och jag kan inte få nog.
Jag var till en början emot vampyrhajpen som drabbade världen för något år sedan nu. Länge försökte jag hålla mig på ett säkert avstånd. Byggde en mur av vitlök i fantasin. Men förgäves. Jag kunde inte motstå frestelsen och plötsligt hade jag klickat hem Twilightböckerna och så var jag fast. Inte sådär helt och hållet galet fast men jag läste ovanligt mycket och intensivt. Nu i dagarna har jag även börjat streama True blood och jag är såld! HERRE GUD! Hur har jag kunnat missa denna underbara serie?! Jag har sannerligen drabbats av svår vampyrfeber tror jag. Det dröjer nog inte länge innan jag klickat hem den där bokboxen.

Det är ett rackarns pissväder där ute.
Blir nog en heldag hemma i soffan. Slötittar på Cityakuten och surfar runt i olika Internetbutiker. Har snubblat över True blood- böckerna i en snygg samlingsbox för ett mycket överkomligt pris. Jag vet inte hur länge jag klarar att motstå Köp-knappen. Internetshopping är farligt. Trots detta surfar jag vidare bland sommarreor och specialerbjudanden. Livin on the edge .

Funderar på att plocka fram kameran och kanske läsa lite i fotoboken. Vill lära mig mer om hur den fungerar. Längtar tills hösten i Strömbäck, då ska jag dra med mig Johanna på en fotorunda.Fånga färgerna på bild.

Kanske ska jag börja packa lite? Känns jobbigt, vill inte riktigt acceptera att sommaren är slut.

När jag var liten och följde med morfar till Offerdal pekade han alltid på en röd liten stuga på berget och sa: "Titta, i den stugan där uppe bor tomten".Det var lika spännande varje gång. För ungefär sex-sju år sedan var jag upp där för första gången. Men då var tomten inte hemma...Kanske kan det bero på att han inte finns, eller så var han helt enkelt ute i skogen på ärende. Kanske plockade han svamp? OM det nu är så att det finns en tomte (man kan aldrig vara säker på att han inte finns) så skulle han mycket väl kunna bo där uppe. Eller i alla fall vara där på fritiden och sippa på kaffe ur kåsa, för utsikten är fin och kaffe är alltid gott om det dricks i skogen! Igår promenerade vi upp igen för att få en glimt av denne mystiske tomte, men han var inte hemma då heller. Men kaffet var gott och mormors bullar likaså.

Morfar och en del av utsikten.

Ny hårfärg, ny frisyr, nya glasögon. Redo för en ny termin!
Om en vecka tutar jag upp till Umeå igen. Skönt att vara tillbaka i verkligheten, mindre skönt att kliva upp tidigt på morgonen. Bäst att ta vara på de sista sovmornarna. Om sisådär en vecka kan jag inte ens sitta uppe och titta på sex and the city om kvällarna för då dör jag väl av sömnbrist. Livet är hårt.

Jag vill minnas att bärbuskarna alltid var röda hela sommaren då man var liten, men idag var första gången jag såg ett rött bär i sommar. Karten har hängt där nu i flera veckor och retat mig eftersom den inte alls utstrålar någon vidare sommarkänsla. Men tydligen är inte vinbären röda om sommaren längre, eller så har de aldrig varit så. Troligtvis inte. Det var nog bara det att sommaren var mycket längre förut, ja, livet var lite mer som ett evigt sommarlov i största allmänhet. Men nu, idag såg jag de första röda bären och det är bara 13 dagar kvar tills allvaret drar igång igen! Jag skulle vilja kalla det världens kortaste sommarlov.
Kasst.
Dessutom börjar jag få ont i halsen och jag fick inte ut korsordet i dagens ÖP. Tror jag ska promenera ner på coop och köpa en glass och tycka lite synd om mig själv för att jag plötsligt blev höstdeppad (3 augusti!!!!) kanske slår jag till på en Ben&Jerrys och kanske trycker jag i mig hela själv på en gång.
HUVVA!

"I'm not a Rocket Scientist
I rock the house and sign the tits and that's it

Lite trött, lite sliten men fan vad kul det var!!
Förpepp på Frösön, Hoffmaestro&chraa, Teddybears och stråket.
Mycket folk, hög musik och en jädrans massa dansa.
Förutom det att ögonen behöver stöd av tändstickor för att hållas öppna har jag även drabbats av en släng Teddybearshjärna och sjunger konstant på de få textrader jag kan. Hujeda mig det blir nog en tidigt kväll ikväll...

"Them drum-machines ain't got no soul"

N*E*R*D ställde in på grund av sjukdom och istället trollade yrangruppen fram Adam Tensta! För det var var ju lika coolt... NOT! Det blev nog KENT som var kvällens bästa. Regnet klarade vi oss ifrån också. En värd kväll. Förutom en sak, min fina nya blåa paraply blev beslagtaget..! På väg till förfesten stod regnet dock som spön i backen så vi bestämde oss för att ta paraflaxet fast man inte får ta med det in. Alex kom på att jag kunde gömma det i en buske sen och bara hämta det på vägen hem. Men efter förfesten kom han på att det var mycket smartare att smuggla det i byxorna. Så det gjorde han, och det funka. Väl osynliga för vakterna smugglade vi ner det insmugglade paraplyet i Beckas väska och festen var igång. Glada skuttade vi från scen till scen tills Becka och jag träffar på David som vill gå på Donken. Så vi går på Donken (som ligger utanför området). Självklart glömde vi paraflaxet i väskan när vi skulle in igen och den sura vakten la vantarna på det! Jag dog lite inombords och gick och tröstade mig med en nachotallrik. Men vad händer då? Jo när jag och Becka sitter där på den halvmeter höga kanten ner mot lekparken kommer en apradar brud och fetvurpar på mina nachos så det flyger chips och salsa! Men som sagt, det var en värd afton :)

Jag vet att jag nyss skrev ett inlägg men när jag satt och funderade på vilka kläder jag ska ha ikväll under min mycket fina(?) regnponcho jag införskaffat på coop för 19,50 tittade jag runt på gamla yranbilder och hittade denna sköna bild från en förfest hos Emelie -08.



Detta är beviset på att vi absolut INTE är några "surjämtar" med obegripligt språk som bor här i "Ewert-land". Trots regn som t.ex yran -07;



håller vi alltid partyhumöret på topp! Alla ni icke jämtar utomläns borde besöka republiken en helg som denna för att smittas av jämtlands ljuva natur och patystämmning! :D Som sagt: "Do the D.A.N.C.E!"

Lösnaglarna for av ganska fort eftersom jag knappt kunde knäppa byxorna med dem på. Så ja, jag får nog leva med det faktum att jag föralltid kommer att vara nagelbitare.

Ett litet magvirus förstörde början på min yranhelg och jag fick snällt stanna hemma igår och äta upp mig efter en onsdag utan mat. När The Ark klev upp på stortorget låg jag hemma i soffan med en skål glass och kikade på djurpolisen på Animal planet. Tur för mig att jag inte förlorar någe på att missa en dag trots att det blå tredagarsbandet pryder min efter föregående helg solbruna handled. Ikväll blir det dock röja med Becka och kanske en skvätt Tre apor. N*E*R*D, Melissa Horn, Kent, Krunegård, Familjen mfl. får stå för underhållningen i natt. Vi kanske ses i vimlet. Eftersom jag inte var ut igår har jag ingen spektakulär bild på Ola Salo eller Oskar Linnros att bjuda på men jag peppar upp mig själv (och alla andra som vill bli pepp) med denna bild från 2008


JUSTICE i Badhusparken. Jag, Becka och en full kille med glasögon. Ett av de bästa yranminnena någonsin! Do the D.A.N.C.E! Det tänker i alla fall jag göra! :D
(foto: the one and only Rebecka )

Jag har alltid velat ha långa röda naglar. Men hur jag än gör har jag inte lyckats sluta bita på naglarna. Så idag gjorde jag slag i saken och började projekt "sluta vara nagelbitare". Jag köpte en låda lösnaglar som jag klistrade på och om jag biter ner dom här, ja, då finns det nog ingenting som kan rädda mina stackars naglar!

Det blev en lunch på PAUSE med Johanna idag och en sväng längs gågatan, men det känns verkligen som man sett allt nu. Alltid samma rat på alla marknader. Ikväll blir det 123 fanta och rosé hos Emelie och sen blir det stråket. VI SES I VIMLET!

En bild säger mer än tusen ord. Helgen: