...och den där irriterande känslan man får när man klickat sig fram till världens finaste klänning och inser att man inte har pengar till att köpa den...

En lång bussresa genom de djupaste granskogar tog mig hela vägen till Ö. Jag hade hoppats på att den skulle kännas lite kortare med en bra bok. Men även om färdlektyren var bra var resan som vanligt lite för lång och sätet lite för obekvämt trots att jag satt längst upp, längst fram med extra benutrymme och en panoramavy ut över den öde vägen.

Idag fyller pappa år så jag antar att det blir någon typ av fika när han kommer hem från dagens jakt. Innan dess ska jag ta en sväng på stan med Linnea. Jag har hört att den stora nyheten är att även Kärnan har söndagsöppet från och med idag. Jag tror bestämt lilla Ö har komplex och kanske en längtan till att få bli lite mer som en storstad...

Hej.Jag passar på att ha målade naglar och mönstrade tröjor såhär veckan innan det bär av till Stockholm för praktik...
Ikväll blir det god mat och mys i soffan. Imorgon bär det av till Ö.Hej då.

Det här med att få maten att se god ut på bild, det har jag inte fått kläm på....

Helgen som gick var oerhört händelselös, på ett positivt sätt. Lördagen spenderades framför tv:n. Efter ett par timmar (läs heeela dagen) tog vi oss i kragen och slängde ihop en ambitiös middag bestående av plankstek med fyllda tomater. Efter det blev vi så mätta att vi rullade tillbaka till sängen där vi åter intog ryggläge och zappade oss vidare genom kvällen. En och annan godis slank ner. Söndagen började likartad. Tills Robert for hem eftersom han insåg att det nog var bra att göra någon nytta. Jag tog mig i kragen, städade och trampade bort till IKSU för ett spinning-pass
Idag drog sista veckan igång innan en veckas lov följt av fyra veckors praktik (för min del i Stockholm) och just i skrivande stund kokar palten på spisen.

Som en liten paus. En flykt. Slank jag igår in på stadsbiblioteket för att vila efter case och byxköp. Pär Lagerkvist, Nils Ferlin och Edith Södergran höll mig sällskap..

En dag kantad av otur
Det började med att det inte fanns något annat än en tre dagar gammal youghurt till frukost när jag vaknade. Sedan hade vi lektion i taltolkning men min inspelningsapparat funkade inte, där var sladdar i högar och knutar och vilken kontakt som skulle kopplas var och vilken kontakt som hörde till vilka headset hada jag ingen aning om. När jag sedan trodde jag hade kopplat rätt, då mörklades hela skolan. Strömavbrott. På eftermiddagen gjorde jag vad som kändes som den värsta tolkningen i världshistorien. Efter det blev det tårta hos Camilla (efter lite om och men hittade vi tillslut en parkering. Man kan undra varför det inte finns fler P-platser för besökare på Liljansberget?). Efter en god tårtfika (som jag överlevde utan missöden) promenarade jag i regnet. Regnet med stort R. Hela vägem till Ålidhem i en tygjacka och ett paraply som städndigt vek sig ut-och-in. Jag fick hålla det framför mig, men då såg jag inte vart jag satte fötterna. Plötsligt bubblade det till i skorna och de fylldes med vatten. Med tunga steg fick jag snällt traska vidare med vattnet sipprandes mellan tårna. Väl hemkommen svor jag över att jag skulle vara tvungen att gå ut igen för att åka till Robert. Svängde in på ICA för att köpa Aftonbladet så att jag skulle ha tidningspapper att stoppa i skorna så att de snabbare skulle torka. Men när jag proppat skorna full med Sportbladet så var Roberts element inte varma...

Förhoppningsvis har skorna torkat imogon. Och förhoppningsvis har regnet avtagit en aning. Och förhoppningsvis kan jag tolka normalt. Och förhoppningsvis gå allt som jag vill. För imorgon har vi vårt allra första Case.

Föregående inlägg publicerades på begäran av Johanna. Ungefär så kan det se ut, när dagen lider mot sitt slut, man har fått för lite luft och krafterna att gör något seriöst efter en lång vecka med en intensiv helg inte riktigt infinner sig på den nya veckans första skoldag.

Igår var första morgonen jag kunde höra löven knastra under skorna, imorse var det frost på taken.
Jag fryser men det är underbart, att bara få gosa in sig i halsduken i väntan på bussen.

En mycket händelserik vecka den här veckan. Första dövblindtolkningen, massa att läsa och planera och fixa och 100 års-jubileum på dövföreningen i helgen. Och så kommer Roberts föräldrar på middag på söndag. Så det är väl bäst att jag hinner städa lite tills dess också. Hur jag ska hinna med allt? Ingen aning. Jag tar ett djupt andetag och sätter igång med det jag inte hunnit med ännu..

Efter lite om och men (förseningar, och fulla bussar) sitter vi äntligenp å buss 100 hem till Umeå efter en helg i Sundsvall.
Ett plagg, 100 värmeljus, ett blockljus och ett par teklämmor rikare. (IKEA har till stor besvikelse slutat producera konservöppnaren Batalj).
En bra helg med världens bästa Robert och hela halva hans släkt.