Nu är det inte långt kvar till sommarlov. Sen är det inte långt kvar till examen. Det är inte bara ganska läskigt utan rätt så jätteläskigt faktiskt. Fast samtidigt så oerhört spännande och skönt. Man blir liksom fri. Fast ändå så har man massa måsten. Det är ganska konstigt, att jag pluggat i över halva mitt liv! Jag vet liksom inte om något annat. Och nu är jag plötsligt skrämmande nära slutet. Läskigt nära verkligheten. Snart är det bara att hoppa ut från Strömbäck, ut i livet och hålla tummarna på att man valt rätt väg...

Efter en dag med Sofie i regnet kopplar jag av framför tv:n på bästa sätt.
En mysig stickad kofta och True blood.

Jag frågade Robert hur många vuxenpoäng vi egentligen samlat på oss nu när vi gjort tjälknul till middag. Han undrade om det egentligen inte var lite väl överdrivet val av mat, att det kanske liksom var lite för vuxet. Lite mer åt pensionärhållet. Men där tycker jag att han överdrev en aning. Snarare att det är mer pensionärsvarning på honom som åt så mycket att han var tvungen att vila... Haha! Nu ligger han här bredvid och snarkar.. :D

MÅNDAG. Och starten på en ny, och som det verkar lång och fullspäckad vecka. Det startade dock lugnt med en dag i stan med fyran. Frukost och sedan spaning på stan efter "orättvisor i en rättvis värld". Jag och Linda fotade smala skyltdockor och undrade om det verkligen är rättvist att de ser ut som de gör? Middag blev det med Robert och hans familj på Mix på Mariedal.(förövrigt var det nog den saltaste pizza jag någonsin ätit. Hinkar vatten och är fortfarande lika törstig!) Nu sitter jag ensam hemma hos Robert eftersom han har "språkbad" och bowlar med sin klass och ett gäng döva. Funderar på om jag ska hitta på något hyss medans jag har hela lägenheten för mig själv...

Moa är här! ...och allt känns som förut, inga konstigheter. Som att hon aldrig riktigt flyttat. Planerna för dagen är vaga, ja obefintliga skulle jag nästan vilja påstå. Först ut på agendan är det plugg för både Maja och Moa. Och så inväntar vi Sandra som ska ramla innanför dörren nu på förmiddagen(?) efter en veckas semester med Monica. Ute skiner solen sommar och det regnar faktiskt inte trots att smhi sagt att det ska göra det. Kanske är det Gud (om han nu finns) som gett oss solen idag, så att vi ska ta oss i kragen och göra något fint av den här dagen. För tänk om han har rätt den där "profeten" i USA. Kanske är det idag jorden går under...?

Jag satt just och åt lite korvstroganoff, plötsligt kom jag på hur lite det är kvar av terminen. Galet.

UPPDATERING
Helgen är slut och likaså min energi, ändå tycks jag inte kunna somna.. I helgen blev det en snabbvisit hemma i Östersund. Intensivt men mysigt. I fredags eftermiddag satte vi oss på sextitrean jag och Robert för en h*lvetes lång resa hem. Med täppta näsor och onda halsar blev inte resan ett dugg behagligare. Att det dessutom var en full buss (en liten inte dubbel) med inte mindre än fem(!) hundar som passagerare befarade vi det värsta, de sex timmar vi skulle sitta där. Men, vi kom hem levande. Lördagens agenda var fylld till max. Robert skulle på jobbintervju så vi pallrade oss upp rätt tidigt, for iväg och sedan promenerade vi i spöregnet in till stan, träffade Tove (Roberts kompis) hemma hos henne där vi fick pannkakor till lunch. Sen mötte vi upp bästaste Moa och Stina för en snabb runda på stan och en fika på Tages. Sedan middag och slutligen ESC hemma hos Becka (som inte var hemma, men Moa bor där för tillfället ett par veckor). DU HAR EN FIN LÄGENHET BECKA. Idag söndag blev det fika med hela släkten för lillebror fyller 17 (!!!) och sen en bilresa hem med Maja och hennes pappa... En mysig helg helt enkelt.
Nu ska jag göra ett nytt försök att somna.. God natt!

Efter två lektioner hade vi ingen lärare och vi kände att vi gjort vad vi kunde på de uppgifter vi hade så vi beslutade oss för att vi fick sluta vid lunch. Camilla och jag gick en runda på stan i jakt på den perfekta plånboken som kan ersätta min fake-gucci som sakta men säkert faller sönder. Men, det finns ingen plånbok som liksom skriker Lisette. Och jag vill inte ha vilken plånbok som helst, jag vill ju ha den perfekta.. Efter en lunch på Station tog jag sjuttifemman hem och slängde mig på sängen och här ligger jag kvar. Ingen ork kvar, trött och lite sådär tussig som man egentligen bara är på hösten. Funderar över stort och smått, mest smått som varför nagellacken måste flagna av så himla fort?!

För att Robert har ett stort uppmärksamhetsbehov

En konstig lite smått panikartad känsla infann sig i mina mage imorse när jag satt på bussen som rullade ner på mot vasaplan. "Jag har inte stängt av spisplattan". Nervöst började jag babbla på om att jag minsann måste åka hem och kolla samtidigt som det i min hjärna spelades upp olika scenarion som skulle inträffa om jag for till skolan med plattan på. Robert försökte lugna ner mig och tala om att jag minsann stängt av plattan bara det att jag inte minns för det är ju sånt som man inte lägger på minnet. "Du minns ju inte heller att du satte på den eller hur?". Men jag menade på att om jag minns det eller ej har ju ingen betydelse eftersom jag helt säkert hade glömt plattan på! Till råga på allt mindes jag att jag inatt drömde att katten dog. Och det skulle ju vara typiskt om hon just nu, då jag glömt plattan skulle just hoppa upp på spisen, fatta eld och dö. Det skulle ju helt och hållet vara mitt fel. Jag tog mig ner på Vasaplan och hoppade på buss 126, men innan den hann rulla mot Strömbäck hoppade jag av och i ren och skär panik tog jag första bästa buss hem, in och fann till min lättnad att plattan var avstängd och katten var således vid liv...