Regnet piskar hårt mot taken, därför är alla vaken..
Glad första advent!

Säsongens första lussebulle, en torr historia från pressbyrån,avnjöts kastade jag i mig(efter en hastig lunch "i faretn") på ett tåg mot Flemingsberg.

Vecka tre lider mot sitt slut och jag är trött...

En mysig kväll i ett julpyntat Stockholm. Middag på Vapiano i Gamla stan och efterrätt på Café60 med Moa och Johanna. En skön kväll efter en lång och intensiv praktikvecka.

"Hej, jag heter Hasse och jag är Lisettes nya Stockholmskompis. Jag har intagit hennes säng och igår fick jag faktiskt sova där med henne.. Men schyy, säg inte det till Robert..."
I Stockholm är alla så himla anonyma. Ingen säger "hej" om man går förbi fast det annars är en öde gata. Ingen tittar upp när man sätter sig mittemot på tunnelbanan. Ingen skulle komma på tanken att säga något i busskuren. Det är ju osvenskt att prata med främlingar men det händer ju ibland, fast på andra orter, att någon gör det ändå. Och det blir ju alla glada av. Här dock, där det finns mycket folk att lära känna, är det ingen som ens lägger märke till vem som sitter mittemot. Alla är djupt koncentrerade på dagens Metro, en bok eller sin smartphone (igår btw var det en man som i en tunnel någonstans under Sundbyberg satt och lyssnade igenom sina ringsignaler. Det borde finnas en lag mot det. Högst irriterande!). Det är dock ett ypperligt tillfälle för en sån som mig (som blir åksjuk om jag läser eller annat) att göra "fördomsprofiler" som Etik-Lars kallar det. Det är så oerhört underhållande att,baserat på utseende, gissa vad folk är för typ av personer. Vilket yrke de har, hur de bor, vad de äter och så vidare och så vidare....

Efter två dagars praktik åker jag redan tunnelbana som en infödd.
Allt är bra och jag aktar mig för allt farligt, du kan vara lugn mamma...

Högt över molnen var det vackert väder. Sen landade jag i Stockholm, där var det lika grått och trist som hemma.

Jag är trött, jag är pirrig. Snart ska det tolkas!

Ibland önskar jag att jag vågade måla läpparna röda
Fixat det sista, packat, packat upp, packat om. Bara det viktigate, men ack så mycket det blev!

Efter en dag där vi inte gjort någon nytta alls (förutom att jag pratade med min handledare en sväng på morgonen) for vi in till stan och käkade buffé på Ronyas. Sedan vinkade jag av Robert som skulle med bussen hem till Åsele innan jag for hem och började det som verkar bli ett evighetsprojekt, PACKA. Hur packar man för en månad? När månaden dessutom råkar vara november (alltså alla väder är möjliga) blir inte saken lättare...

Med magen full av köttfärssoppa&klimp och mannagrynspudding&saftsås (bland det godaste jag vet) trampade jag hem för att packa. Imorgon tar jag sextitrean tillbaka till Umeå (där det också vaknas packning inför Sthlm på lördag). Som tur är har jag sällskap av Linnea hela vägen. Det finns verkligen ingenting drygare än en den där bussturen..

Sedan urminnes tider har den naturnära jämten tagit del av och utnyttjat naturens alla resurser. Så även i modern tid (se bild).

Idag när jag var ute och körde bil fick jag svänga in i en poliskontroll. Det var lite tufft.. Ikväll blir det efterlängtad köttsoppa med klimp hos mormor och morfar. Jag ska nog inte äta någon lunch idag så att jag får i mig lite extra.