10.11.11

"Hej, jag heter Hasse och jag är Lisettes nya Stockholmskompis. Jag har intagit hennes säng och igår fick jag faktiskt sova där med henne.. Men schyy, säg inte det till Robert..."

I Stockholm är alla så himla anonyma. Ingen säger "hej" om man går förbi fast det annars är en öde gata. Ingen tittar upp när man sätter sig mittemot på tunnelbanan. Ingen skulle komma på tanken att säga något i busskuren. Det är ju osvenskt att prata med främlingar men det händer ju ibland, fast på andra orter, att någon gör det ändå. Och det blir ju alla glada av. Här dock, där det finns mycket folk att lära känna, är det ingen som ens lägger märke till vem som sitter mittemot. Alla är djupt koncentrerade på dagens Metro, en bok eller sin smartphone (igår btw var det en man som i en tunnel någonstans under Sundbyberg satt och lyssnade igenom sina ringsignaler. Det borde finnas en lag mot det. Högst irriterande!). Det är dock ett ypperligt tillfälle för en sån som mig (som blir åksjuk om jag läser eller annat) att göra "fördomsprofiler" som Etik-Lars kallar det. Det är så oerhört underhållande att,baserat på utseende, gissa vad folk är för typ av personer. Vilket yrke de har, hur de bor, vad de äter och så vidare och så vidare....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar