Lisette

En konstig lite smått panikartad känsla infann sig i mina mage imorse när jag satt på bussen som rullade ner på mot vasaplan. "Jag har inte stängt av spisplattan". Nervöst började jag babbla på om att jag minsann måste åka hem och kolla samtidigt som det i min hjärna spelades upp olika scenarion som skulle inträffa om jag for till skolan med plattan på. Robert försökte lugna ner mig och tala om att jag minsann stängt av plattan bara det att jag inte minns för det är ju sånt som man inte lägger på minnet. "Du minns ju inte heller att du satte på den eller hur?". Men jag menade på att om jag minns det eller ej har ju ingen betydelse eftersom jag helt säkert hade glömt plattan på! Till råga på allt mindes jag att jag inatt drömde att katten dog. Och det skulle ju vara typiskt om hon just nu, då jag glömt plattan skulle just hoppa upp på spisen, fatta eld och dö. Det skulle ju helt och hållet vara mitt fel. Jag tog mig ner på Vasaplan och hoppade på buss 126, men innan den hann rulla mot Strömbäck hoppade jag av och i ren och skär panik tog jag första bästa buss hem, in och fann till min lättnad att plattan var avstängd och katten var således vid liv...