Lisette

Hela samhället bygger på teknik. Allt är teknik. Och det går inte att vägra den, för alla förutsätter att du har en dator och telefon t.ex. Har man inte det då lever man inte. För som jag skrev i en svenskauppgift förut "Jag har facebook alltså finns jag". Utan dator kan man inte göra någonting. Vi tror att vi kan, men det kan vi inte. Vi kommunicerar, söker information och litar helt och fullt på datorns fantastiska egenskaper. Allt sparas och lagras i datorer. Många jobb som egentligen skulle kunna utföras av oss själva har vi istället gett till datorer och maskiner. Teknik, teknik så långt ögat når. Vi litar lite för mycket på dem tror jag. Att allt liksom ska finnas kvar där för evigt. Men det händer ju att det kraschar. Att det försvinner, att alla ettor och nollor ändrar kombinationer (eller vad det nu är som händer) och så går all information förlorad. Igår hade jag suttit och skrivit fyra timmar på mitt arbete om dövblindhet/tolkning/ledsagning då plötsligt allt blev till konstiga koder, rutor och krumelurer. Fast jag gjort allt rätt och sparat titt som tätt så fanns där inget kvar. För jag hade varit dum och litat på att datorn skulle minnas och lagra all den där informationen åt mig. Idag har jag spenderat en timme med att försöka få tillbaka det jag skrev. Men det hjälper inte, mitt arbete är hopplöst förlorat i världen av ettor och nollor som jag inte alls förstår mig på.

Tekniken har segrat och jag vill bara dra täcket över huvudet och slippa tänka på att hela helgen kommer gå åt till att göra om hela arbetet, och ja, det finns en risk för att samma sak kommer hända igen...