16.1.11


Söndag. Dagen som gud (eller vem det nu var) uppfann enbart för att vi människor skulle ha tid att städa, plugga och göra allt annat som vi inte hann med i veckan. Så även denna söndag. Knappt hann jag upp och sätta i mig frukosten innan jag kände "nu får jag nog allt rappa på" och tog fram lite plugg till kaffet. Pluggade lite (inte sådär överdrivet mycket om jag ska vara ärlig) och skyndade sedan vidare med att städa köket. I pyjamasen sprang jag runt och putsade dörrar, bänkar, diskade och sorterade kryddorna efter färg (andra gånger är det efter burkar, märke eller bokstavsordning). Mitt i allt putsande och fejande öppnade jag en burk och en stank letade snabbt sig in i mina näsborrar (så även i Majas). En stackars kvarglömd liten pepparkaka låg där på botten iklädd grönt och vitt ludd. I ren panik stängde jag burken igen (ja, det kändes faktiskt lite som att den levde ett zombieliv och nu ville hämnas på mig genom att liksom gasa ihjäl mig med den där äckliga jordlukten. alternativt strypa mig eller något). Efter ett tag samlade jag mod till mig och slängde stackarn i komposten, skrubbade burken noga och städade vidare. Badrum, sovrum, vardagsrum, hall...

1 kommentar:

  1. haha, de där gjorde iaf min dag! Puss & Kram jag saknar dig jätte mycket! <3 // stina

    SvaraRadera