...var det som gällde igår när jag och Camilla gav oss på två svettiga pass på IKSU efter en sommar på latsidan. (StepMuskel och Zumba blev det). Idag har jag ont i ena skinkan, lite i under skuldran (i vissa rörelser), i halsen (kanske är det en förkylning på g?)
Känns som att jag hela tiden har ont överallt, klagar och kvider. Stackars mig! Lite är det nog som Robert säger, "Det är psykiskt". Kanske får jag skylla mig själv eftersom jag hela tiden går och känner efter. "God morgon, är jag frisk idag? (känner efter) Oh! nej! Är det inte en knöl där?!!". Ofta jämför jag den högra sidan med den vänstra för att vara säker på att allt står rätt till. Det är ju lite värre dock med de kroppsdelar som det bara finns en av!
Det är ganska segt att alltid tro det värsta. Har haft problem med en visdomstand den senaste veckan, hatar sjukhus (tandläkaren ligger tyvärr där) och läkare i huvudtaget så jag drog ut på att boka en tid. Men idag kände jag att det var nog. Så jag ringde, som tur var fick jag en tid på en gång eftersom det fanns en lucka så jag slapp gruva mig längre än en halvtimme men jag hann se framför mig hur pengarna rullade iväg "Jaaa, det blir dyrt det här Lisette, du har slarvat ser jag. Karius och Baktus lever loppan här minsann.. jaaa..hmm..", hörde jag tandläkarens röst i mitt huvud. Jag såg framför mig hur blodet sprutade när de drog ut min stackars tand, kvar skulle det bli ett stort svart hål där alla matresten skulle samlas för evigt och jag skulle få infektioner och tänderna skulle ruttna och trilla ur. Men, jag behövde bara spola lite innanför tandköttet, borsta med en specialborste och kalaste gick på futtiga 26 kronor eftersom jag hade kvar den där tandläkarrabatten.
Pustar ut.
Tack och bock, jag lever!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar