Lisette

Klockan vrålade ut lejonkungen 05.45 imorse (ni vet det där "haaaahbaaaasuenjaaa babariitsiiaa enajjaaa!", min swahili är inte 100% men något i den stilen låter det iaf). För trött för att ens tänka orkade jag på något sätt trycka på snooze och tillät mig själv sova tio minuter till. Sen var jag bara tvungen att kliva upp för jag kunde ju inte missa dagens psykologi (som egentligen skulle vara förra veckan men till min besvikelse hade bytts mot drama. Så denna vecka var jag råpepp på psykologi.) så jag klev upp, duschade, stressade i mig en frukost i farten mellan sminkborstar och ett misslyckat försök att göra något åt håret som spretade åt alla håll likt en stor enbuske. Ut i minusgraderna (från helvetet höll jag på att skriva men så insåg jag att där är det nog inte så kallt). Kylan bet mig i kinderna, glasögonen immade envist igen och snoret frös i näsan (kanske to much information men jag vill bara att ni ska veta hur jobbigt det verkligen var). Buss till stan, vänta på buss till skolan, hoppa av bussen och GÅ i det kalla vädret upp för mördarbacken. Äntligen in i värmen (som egentligen är näst intill obefintlig även inomhus)! Och så en väntan på en lärare som inte kom. Fem minuter. Tio minuter. Femton minuter. Jakten på någon som vet något om vad detta lärarbortfall beror på. Och så efter en timmes väntan. Det kommer ingen lärare för information och lektionsbyten har trillat bort någonstans och ja, det blev bara en fyra timmar lång väntan på att få åka hem, värd och lärorik skoldag? NOPE!